Storstadstjejen

Efter att ha bott i håsjö i nästan 3 månader i sträck, så känner jag, nu i slutklämmen, att det inte är nått för mig. Jag tycker att det är det bästa stället att åka till på helgerna och jag älskar att vara här längre perioder men jag kan helt enkelt inte vara här för länge och tanken av att bosätta mig i en liten by gör mig snurrig. Det blir samma rutiner och inget oväntat sker här. Jag blir galen av noll civilisation = man ser exakt samma människor varje dag, Ica har oregelbundna öppettider, jag hittar inte mina favorit grejer/produkter här. Utan då måste jag åka 1.5h med bilen för att få tag på det, och det gör man ju inte heller varje dag.
Och just den senaste veckan har jag känt mig så sjukt rastlös, men däremot så är det en stor trygghet här på landet, man vet liksom vart man har allt, och alla ens nära är här och man blir heller aldrig ensam. Det är väl kanske de jag inte tycker om så mycket, kanske just för att i hela mitt liv så har hela min släkt bott i andra länder och nu i slutet så bor hela min familj på olika orter, så det blir nog lite för mycket för mig. Dessutom så känner jag att jag måste ha möjligheten till att göra vad jag vill när jag vill, å det är lättast i en stad. Jag kommer nog alltid förbli en storstadstjej längst in i hjärtat :) Östersund och Stockholm, Jag saknar er.
-
Och med detta långa, osammanhängande, deeptalk inlägg som egentligen skulle bli väldigt kort säger jag god natt!