HUR TRÅKIGT KAN DET VARA EGENTLIGEN?!

Gud vad tråkigt jag har det... God morgon förresten.. Funderar hela tiden fram å tillbaka om jag ska läsa den där jävla "Vintersoldat", men eftersom den bara ger mig ångest för tillfället så tänker jag skita i det och läsa den i morgon på bussen istället. Då har jag nått att göra i alla fall..
Och snacka om att Sundsvall inte har nått att erbjuda.. Blir ju bara ledsen av att man sitter här och gör exakt ingenting, snacka om slöseri med tid.. Saknar Östersund så fruktansvärt mycket och jag vill bara hem nu. Helst att Simon följer med. Det ultimata just nu, eller i framtiden någon gång enligt mig, vore att Simon fick ett jobb i Östersund så att vi kunde bo där. Jag vill verkligen inte bo här.. Men känner samtidigt att jag inte ska anpassa mig efter min prins, även fast jag vill vara med honom så fruktansvärt mycket. Måste ju faktiskt tänka på mig i första hand och jag trivs inte i här, känner att jag bara vill hem, krama om mamma, träffa söta Lina, göra det jag brukar. Känner att jag bara minskar som person här. Det vore annat om man kände någon här. Kommer ju ändå träffa Simon varje helg, ungefär. Visst, Sundsvall skulle vara det bästa valet, om jag bara tänker på mig och Simon, då delar man hyra å allt sånt där. Och så får vi ju vara med varandra. Men som sagt så trivs jag inte här, så jag tror att det blir Östersund ett tag till, i alla fall tills jag slutar skolan. Jag kan lika bra jobba i Östersund som i Sundsvall. Och under tiden får jag hoppas på att han kanske kommer få något jobb i Östersund.. Orkar inte tänka på det här.. men det nöter sönder min hjärna.. 
Någon som vill ge mig en kram?